whoa.
“cattis, du är 18 nu. det är bara att fixa”
vad läbbigt. det är verkligen så. vill jag fixa med bank och grejer, så är det bara att göra. behövs mitt leg förnyas, ja men det är bara att göra. idag insåg jag, att jag är ju 18. det är egentligen ingen skillnad för mamma och pappa är precis lika mycket mamma och pappa. men nu ska jag fixa. är det något som behövs fixas, eller som jag vill fixa, då är det bara att göra det. det är liksom min uppgift. inte att be mamma och pappa fixa. utan jag ska, även om man kan be om hjälp, så är det liksom jag som ska.
läskigt. roligt. sjukt.
jag som nyss var 12!
