AM3
jag dör lite i hjärtat. jag kan ägna nästa år åt att plugga järnet. jag kan lära känna några i min egen årskurs kanske, MEN vem av alla dom kommer göra musikaler där man skrattar sig igenom hela, gör randomgrejer 24/7 och komponerar sjuka grejer som man spelar in och skrattar åt igen och igen och igen och igen. det går inte att beskriva riktigt hur mycket jag kommer sakna domdär. vare sig det är de jag spenderat mest tid med eller de jag småpratar med eller hälsar på i korridoren. och ja jag känner andra också, som inte går ut imorgon men hur tajt är jag med dom egentligen? nej det känns tokigt tomt. massa som man tycker så himla mycket om men som man bara inte känner så pass bra att man kommer umgås sen när skolan drar igång igen och de inte kommer vara kvar. åh vad jag kommer sakna allaaaaa. eller ida och molle, mina favoritmusikalisar som alltid är framme och kramas och ler och är världens sötaste.
alltså AM3, ni äger. ni är kärlek. i er klass finns folk som jag skrattat så mycket med att jag inte riktigt förstår det själv, det finns folk som imponerat mig djupt med sin musikalitet, det finns folk jag redan saknar, det finns folk som funnits där och lyssnat och pratat, det finns folk jag delat otaliga koppar kaffe med, sen finns det kalle fast honom kommer jag ju träffa massor ändå så det känns inte lika jobbigt men ändå en del. ni är så fina. finast.
uäh, sentimentalcattis. ville bara säga det. jag kommer sakna er är väl huvudbudskapet. take care finisar!
<3
